Efter att ibland ha tillbringat loopande marknader och stirrat på morfo/pendle-kurser hela dagen, är min mentala världsbild nu att vi egentligen bara handlar med priser för allt och att skillnaderna mellan räntorna driver människor till handling: Hunger- och matbrist > matbrist - > Hunt Utgiftstakt > inkomsttakt -> Minska utgifterna eller öka inkomsten och så vidare. Absoluta värden spelar inte lika stor roll som skillnaderna i räntor. Det är den relativa hastigheten där saker skiljer sig åt som är det bokstavliga måttet på smärta. Det kan vara dramatiskt, men jag vet inte, kanske är det den mentala modellen som följer med i investeringstänket nästa år