Även om vi alla hatade varandra så fanns det en verklig känsla av kamratskap när man berättade för en *riktig person* att de byggde värdelös skit. Vi sidospåriga häcklare skulle säga till grundarna att deras idéer är fruktansvärda och de skulle svara att om vi hade bättre idéer skulle vi inte spendera hela dagen med att slänga ur oss förolämpningar på twitter och vi skulle vara tvungna att medge att det är en bra poäng, vi var lika värdelösa samhällsmedborgare. Det var verkligen ganska hjärtevärmande för alla. Botarna har verkligen tagit det från oss. Glädjen är borta, det är bara svårt att ens uppbåda en halv färna för att skrika åt mekanikkonstruktörerna. Ledsen!