Varje gång jag ser om den gamla reklamen känner jag samma gnista. Det påminner mig om att framsteg sällan börjar med en polerad plan. Det börjar med personen som vägrar vänta på tillstånd. Världen behandlar människor som sådana som en bugg i systemet. De är för besatta. De pressar för långt. De sitter kvar med tanken långt efter att alla andra har gått. De ser en liten spricka i verkligheten och känner en impuls att dra upp den. Du vet vilken typ. De som känner en bättre väg innan den är uppenbara. De litar på den tysta signalen under bruset. De rör sig innan världen säger att det är säkert. De känner sig dragna av något de inte kan förklara. Och det vilda är hur ofta de har rätt. Inte för att de har speciella gåvor. För att de är villiga att titta på något som vi andra undviker. Ambition ser alltid märklig ut innan den blir oundviklig. Om du bygger något just nu och det känns obehagligt djärvt, ta den känslan på allvar. Världen rör sig inte när vi spelar säkert. Den rör sig när någon vägrar låta en sann idé dö tyst. Hoppas det inspirerar dig. Vad var det sista du såg eller upplevde som fick dig att känna den gnistan?