En av mina familjevänner gick bort i veckan. Smärtsamt, men det var väntat - eftersom det var ärftligt, de var i 60-årsåldern och de flesta var förberedda på det, så mycket som man kan vara beredd på sånt antar jag. Vi hade inte haft kontakt sedan covid började, men vi överlevde alla, mer eller mindre. Någon gång halvvägs genom begravningen förflyttades jag nästan drygt 25 år tillbaka i tiden när mina föräldrar brukade ta med mig hem till dem för att spela på deras nya dator och bredbandsinternet, med deras två barn (nästan ett decennium äldre än jag, men med allt tålamod som en fullfjädrad vuxen skulle ha) som mina vänner och lärare. Jag lärde mig hur man använder eMule, "knäcka" en CD, montera en .iso, installera en kopia av Windows XP, drivrutiner. Hur man installerar gratis appar/ringsignaler på en Nokia/Siemens mobiltelefon, använder en TV-tune-antenn på en telefon för att titta på 144p pixlade analoga TV-kanaler, tack vare deras handledning. Winamp skins, experimentera med tidiga versioner av bildredigerare, VHS-inspelning av satellit-TV, bränna CD-skivor med musik (dyrt..), listan fortsätter och fortsätter. Allt vid sidan av att leka i sanden och äta jord, som barn brukar göra i den åldern. En enklare tid som känns nästan en livstid sedan från dagens snabba samhälle. Men det fick mig att ta ett steg tillbaka och tänka på hur många människor som lämnade den här världen utan att ha en aning om de stora händelserna, förändringarna, paradigmskiftena som sker bara några få år efter att de skulle ha lämnat den här planeten? Hur många lämnade den här planeten precis innan bredband blev allestädes närvarande? Hur många fick inte se smartphones, 4G, sociala medier och våra vanor förändras enormt? Hur många fick inte ens se krypto bli en grej, trots att de var tidiga Bitcoin-troende? Hur många fick inte ens se det kaos som var covid? Hur många överlevde inte COVID för att leva genom AI-spridningseran? ...