Att handla 16 till 19 timmar om dagen handlar aldrig bara om pengar. Vi jagar illusionen av kontroll i ett liv som känns kaotiskt. Skärmen ger oss en värld som svarar omedelbart. Ett grönt ljus säger att vi är viktiga, ett rött ljus säger åt oss att försöka igen. Det blir en loop som känns som syfte, även när det bara är dopamin som låtsas vara disciplin. Under allt detta jagar vi inte rikedom, vi jagar visshet. Vi vill känna att vi vet vad som kommer härnäst. Marknaden bekräftar aldrig något, den retar oss bara. Så vi sitter fastklistrade vid skenet, för att ta ett steg bort känns som att ge upp. Detta visar sig överallt annars i våra liv. Vi hatar ostrukturerad tid. Vi undviker känslomässig risk. Vi förväxlar aktivitet med framsteg. Vi har svårt med relationer eftersom det inte finns något diagram som förklarar vad någon känner. Efter ett tag smälter vår identitet in i resultatet. En bra dag gör oss briljanta. En dålig dag gör oss ingenting....