Handfästning är en gammal keltisk ritual där händerna binds samman för att symbolisera sammanlänkningen av två liv. Det är härifrån termen "att knyta knuten" kommer ifrån.

Verbet handfast betydde ursprungligen "att formellt lova", särskilt i äktenskap, med ursprung i sena fornengelska. Dess utveckling till handfastning förekommer i tidigmodern engelska, troligen lånad från fornnordiska handfesta, vilket betyder "att sluta ett avtal genom att hålla varandras händer."