Momentum visar sig när arbetet är ärligt, prioriteringarna är verkliga och den inre förhandlingen med trygghet äntligen tar slut. Det förekommer i de minsta valen. Ett utkast som släpptes innan känns perfekt. Ett svårt samtal hanterades istället för att skjutas upp. En verklig prioritet flyttades framåt istället för ytterligare en timme med omorganisering av uppgifter. Framsteg blir högre än polering, och kontakt med verkligheten ersätter illusionen av kontroll. De flesta föreställer sig momentum som belöningen som följer efter ett genombrott. I själva verket börjar det långt innan genombrottet, i de tysta beslut ingen firar. En grundare som skickar något ofullkomligt. En designer som testar en grov prototyp. Ett team som väljer klarhet framför ceremoni. Dessa ögonblick ser inte imponerande ut, men de lutar hela banan. Myten säger att momentum kräver inspiration. Verkligheten är mycket enklare. Momentum kräver ärlighet. Ärlighet om vad som är viktigt idag. Ärlighet om vad du har undvikit. Ärlighet om gapet mellan avsikt och handling. Tar man bort ursäkterna har momentum utrymme att växa. Ett rent, orubbligt steg räcker för att förändra fysiken i ditt arbete. Efter det slutar rörelsen att förlita sig på motivation och blir en egen energikälla.