Så länge jag kan minnas har det funnits en kultur där vuxna ser ner på barn. "De är bara barn, de vet inte bättre, de vet inte vad de pratar om." De är bara barn. Den har varit avvisande, nedlåtande och egoistiskt arrogant. Dagens barn är inte längre bara barn, de har inget annat val. De utsätts för systematiska utmaningar, våld, förtryck och rädsla från en mycket tidig ålder och på ett oroväckande visceralt sätt tack vare deras exponentiellt växande samhörighet med sociala medier. Det är samma sociala medier som också gör det möjligt för dem att konsumera information från olika perspektiv och resurser till skillnad från våra äldre, vilket gör att de kan bilda sina egna tankar och åsikter om aktuella frågor. Sociala medier gör det också möjligt för barnen att organisera sig och förenas i en aldrig tidigare skådad hastighet. Barnen har också en betydligt högre benägenhet att agera utifrån sina övertygelser, främst för att de är trötta på den oproportionerliga inverkan som ålderdomliga maktstrukturers beslut kommer att ha på resten av deras liv. Saker som en sviktande ekonomi, arbetslöshet, bostadskris, klimatförändringar, osäker livsmedelsförsörjning kommer att påverka dagens barn i årtionden framöver, så det är upp till barnen att säkra sin framtid när de vuxna sviker dem. Jag tvivlar inte på att ungdomarnas aktivism och kollektiva ansträngningar i Nepal inte kommer att glömmas bort. Det borde och kommer att sända flodvågor över den globala geopolitiken att barnen har vuxit upp och är kapabla att kämpa för sina övertygelser. Barnen kommer att klara sig.